Lite tankar om träning

Godkväll på er alla fina!

Dagen har faktiskt gått helt bra, och var på gott humör redan när jag steg upp.
Knallade glad i hågen mot skolan, och körde ett biceps - och axelpass på gymmet.
Var ensam där så kunde koncentrera mig på mitt.
Efter en bra workout så möttes vi upp med gruppen och gjorde klart vårt arbete.
Så nu är det bara att hålla det imorgon, så är det gjort sen.
Sen har jag inte gjort mycket annat idag bara varit ut och springa.

Det var under länken som jag blev och fundera lite på det här med träning.
Som jag nångång tidigare nämnt så är jag ju nöjd nu med var jag står.
Kroppen är stark och orkar, som jag fick vittna under länken.
Det löpte så jävla bra, och jag kunde springa (inte jogga) hela rundan.
På gymmet märker jag också resultat, och jag som inte annars tränar så mycket mage så stod plankan i nästan 3 minuter för ett tag sen.
Kör 6 gympass i veckan (mån-lör) och sen länk på alla de kvällar jag hinner (about 4ggr/veckan), och är riktigt nöjd med det.
Älskar att träna och det ger mig endorfinkickar som inget annat.
Satsar ju på att sakta men säkert tappa lite kilon, samtidigt som muskelmassan hålls kvar.
Försöker också äta ordentligt så jag orkar med all träning, och det är där som jag mest blir att fundera.
Äter ju fortfarande inget skit i veckorna, utan sparar det till söndag, men vet ju att jag skulle få snabbt resultat om jag lite ändrade på mitt sätt.
MEN är på samma gång rädd för att fucka upp det här systemet som fungerar för mig.
Just nu håller jag allt vad ätstörningar heter under kontroll, men vet att jag när som helst kan falla tillbaka i gamla banor.
Det går så lätt och själv märker jag ju inte av det.
T.ex så var det en röst som för någon dag sen sa att "hur det skulle vara att minska maten till minimalt så det skulle börja hända nåt?".
Det är svårt att förklara, men det finns en del i mig som kan släppa ut ätstörningen och all ångest som därmed följer med att äta mat.
Händer detta så blir varje dag en tävling där jag tävlar med mig själv hur lite jag kan äta för att klara mig.
Och dit mina vänner, dit vill jag inte hamna igen...

Min point med detta inlägg var att jag är helt enkelt lycklig nu.
Vardagen fungerar och kroppen levererar.
Ska lite testa på nya saker, men inget extremt så att det går som tidigare år.
Vill fortfarande tycka att träning är roligt liksom.
Sen fundera jag också på att börja posta lite mer träningsreleterade juttun - vad säger ni om det?
Yay or nay?

Så tills nästa gång,

PUSS!

Perus mat så man orkar.