I terapeutiskt syfte

Hej.

Det var en tid sedan senast.
Har varken haft tid eller lust med bloggen på hela året, och i.o.m allt krångel och byte med bloggportal så har det blivit en av de saker jag prioriterat minst i mitt liv.

Fortfarande hänger Nouw-bloggen kvar, och där skall jag ännu försöka uppdatera gällande Australienresan.
Har dock 5500 bilder att gå igenom varje gång ett inlägg skall skrivas, och jag är efter med ett halvt år, så det lockar inte riktigt att börja.
Men jag skall göra det, inom sin tid.

Orsaken varför jag nu kör igång med blogspot är mest för att få skriva av mig lite.
Ser det som lite av en terapiform, att få lägga ord på alla tankar som snurrar.
För OM det finns sådana!
Sedan jag återvände hem från Australien (about två månader sen) så är det mycket som känns annorlunda.
Märker det tydligt i mig själv och andra, och i nåt skede blir det väldigt påtagligt hur mycket hinner ske på bara ett år.
Jag hann växa och gro i mig själv under de månaderna som gick utomlands, men nu i sakta mak återgått till den osäkra brud jag var innan jag for.
Sorgligt men sant.
Jag är fast i samma tankemönster som tidigare, och trots att jag lyckades slita mig loss, så blev jag fast i det jävla greppet igen när jag väl kom hem.
Förstå mig dock rätt.
Är absolut lyckligare idag, har insett saker om mig själv jag aldrig gjort tidigare och kommit framåt som människa på så många plan.

Men vissa är svåra att ändra på när du återvänder till samma plats som gjorde dig sjuk också.

Anyway.
Livet knallar på och jag försöker hitta min plats i allt virrvarr.
Vet att jag vill absolut vidare och resa, måste nästan det, och att det måste bli snart.
Min själ längtar till det livet vi levde, och hur problemfritt det var.

Så försöker nu spara pengar, se om någon är sugen på att komma på äventyr, och kanske vid nåt skede sticka iväg igen.
Tills dess skall jag uppdatera här när det känns så.

Sköt om er,

PUSS!

När livet var lättare...