Kan nog jag

"Kan nog jag" brukade jag säga när jag var liten.
"Kan nog jag".
Ville inte ha hjälp utan att försöka själv först, ett par hundra gånger.
Och envis som jag både var och är så brukade det sluta med att jag nog kunde, bara jag ville.

Lite så har det varit detta veckoslut också.
Vet inte om jag verkligen laddade om under veckan, men passligt tills igår fann jag ny energi att orka igen.
Skrev till halv tre på natten, men kom upp i den mängd sidor jag satt som mål.
Sömnen led ju, men who cares?

Tänker lämna in mina arbeten innan deadline, fast jag måste sitta uppe hela natten.
För idag fortsätter det.
Har lite kvar innan jag kan ta och tacka för mig ikväll.
Men är bestämd och tänker slutföra detta, då jag en gång kommit igång.
Skolarbeten for the win, känner jag.
Heh.

Nå, alla fina människor runt mig gör ju att man orkar med allt.
Har ett fantastiskt stödnätverk bestående av familj, vänner, och professionella.
Guld värt.
Så nu ska jag sätta igång med nattens projekt,

PUSS!

Tar på krafterna, men kämpakämpa!

Lite sister time motiverar en vidare <3