Sanningens minut

Okej hörni.
Har varit tyst här en stund, och det finns en orsak till det.
Har varit en massa som vanligt, men också förändringar som jag inte planerat.
Tänker vara brutalt ärlig, för detta är ändå min blogg - mitt liv.
Så varför ljuga?

Grejjen är iallafall det att jag för tillfället flyttat hem till Karis.
Har varit upp och ner en tid redan, och på lördag rann bägaren över.
Kände mig så ensam som jag aldrig känt mig tidigare, och huvudet var en ända röra.
Dagen efter tog jag lite saker och åkte hem.

Just nu har jag stängt av allt och vill inte tänka på nåt.
Borde ju göra det, men vill inte.
På lördag drar jag ju också till Spanien, och då tänker jag ändå njuta - oavsett situation.
Men just nu känns allt bara jobbigt...

Dock var förra veckan riktigt rolig ända till det bittra slutet.
Volley, shopping, fina typer och familjemys stod på schemat.
Man får tacksam även om allt runt omkring är ett ända kaos.

Fredagen bestod bl.a av ett reissu till Skanssi i Åbo.
Blev shoppat en massa träningskläder, som de härliga pants:en till höger! 

Direkt från Åbo åkte vi till Tenala för att spela volley med en hel hög med roliga typer.
Dessa två fina filurer hade jag på mitt lag, plus Matsen och Tomppi.

Vi var faktiskt så många att vi fick igång en turnering på tre lag.
Sjukt roligt!

På lördag eftermiddag blev det gårdsfest hos några bekanta.
Super fiilis och bra mat och underhållning!

På kvällen blev det ny fest och en taggad Staffan som stod för underhållningen.
Vet ni inte vad jag talar om så kolla min Insta direkt - vilken karl alltså!

Från Staffan till Emilia, och ny fest.

Denna gång med dessa snygga brudar, och som ni ser så var man lyckligt omedveten om nåt.

Så tacksam för att fina i mitt liv <3

Denna måndag är speciell då pappa fyller år.
Så för att fira lite så bakade jag och syster min en kladdis som efterrätt till bästa papsen.

Blev superbra, och förutom kladdkaka bjöd vi på en massa frukt (med kvarg).
MÖMS!