I won't let you go

Godkväll peepz!

Det är en sömnig tjej som skriver.
Den enorma tröttheten är tillbaka, och det känns som om jag skulle kunna sova bort hela veckan.
Orkar inte, vill inte, kan inte göra nåt just nu.
Finns ingen överloppsenergi till nåt.
Kul - jeeey!

Nä men vafan, det får väl börja räcka nu, tycker jag.

Har varit så trött så förbaskat längre redan att jag skulle önska att jag skulle återfå mitt gamla jag.
Den som tränar, träffar kompisar, städar, gör skolarbete, tränar igen och är bara glad över livet - och allt på samma dag.
Nu känns det där som en veckas projekt.

Dock vill jag att ni skall förstå mig rätt.
Humöret i sig är det inget fel på, är bara trött på att vara trött.
Psykoterapin jag går i är väldigt effektiv, och det känns med andra ord riktigt bra på den fronten.

Men kroppen samarbetar inte, och jag tror det sätter lite käppar i hjulet när det kommer till full återhämtning från depressionen.
Finns inget jag vill så mycket som att känna mig som mig själv igen.

Men ni vet vad som gäller, vi kämpar vidare.
Vet ju att det finns ett ljus i tunneln, måste bara slippa så långt först.

Och under tiden tänker jag göra mitt bästa för att hålla humöret uppe.
Ha det gött,

PUSS!