Hon som inte trodde på piller

Jag har alltid haft svårt med mediciner.

Inte för att jag är emot dem på något vis, men jag har alltid haft den uppfattningen att jag klarar mig utan.
Typ om jag haft feber, aldrig att jag skulle käka Burana eller annat för att lätta på de.
Då har jag bara genomlidit det på andra sätt.
Samma med huvudvärk.

Därför känns det smått ironiskt att jag nu ätit mer mediciner de senaste månaderna, än vad jag ätit under hela min livstid.
Måste äta piller för att måendet och sömnen skall hållas stabilt, och det känns helt absurt.
Vågar inte ens tänka på hur mycket pengar det har gått åt att köpa alla dessa olika burkar med magiska piller, fifän.

Men vad kan man göra?
Verkligheten är den att jag är sjuk, och jag klarar inte av att bli frisk utan hjälp.
Det har blivit glasklart under resans gång.
Så om det krävs att jag bl.a käkar medicin så är det väl det jag får göra.
Klart det suger men har inte så många andra alternativ.

Så jaah, ibland får man gå emot sina egna principer for the greater good liksom.
Vara fördomsfri och helt enkelt blicka framåt.
Det är iallafall vad jag försöker.

Största delen av medicinsamlingen min