Tisdagstankar (och flum)

Godkväll!

Har haft lite extra tid ikväll, och har då suttit och funderat en del.
Mest handlar det om att helt enkelt stanna upp, gå igenom alla tankar och samla det till en helhet.
Något jag inte gjorde under hela våren/sommaren.
Så jaa, försöker att göra det med jämna mellanrum.

Jag utgår ju från mig själv, så temat blir nu ganska automatiskt psykisk ohälsa.
Tänk att något som ändå drabbar såpass många människor är så oförstått och gömt.
Jag vet inte hur många gånger jag haft ångest eller känt skam för hur jag mått, eller hur jag då inte borde ha fått må.
Har heller inte kunnat förklara nåt om hur det känns eller hurdana tankar som snurrat i huvudet, så lättast har det varit att helt enkelt säga att allt är okej.
Okej.
Det är ganska bra långt ifrån sanningen.
Men hur gör du?
Hur förklarar du åt någon som aldrig haft snedvridna tankar och känslor hur du egentligen mår?
Hur kan någon sätta sätta sig in i ens situation som aldrig själv sjunkit till bottnet?

Nä vetni, det har nog varit klurigt.
Har dock haft världens bästa stödnätverk som gjort sitt bästa för att förstå och för att finnas till.
Lätt har det väl inte varit för någon, men är så OTROLIGT tacksam till alla som försökt.
Måendet är ju idag mycket bättre än vad det varit under lång tid, vilket är super!
Visserligen går det i vågor, och vissa dar är bättre än andra, men det är väl påväg åt rätt håll.
Jag önskar bara att det skulle på något sätt bli mer acceptabelt att prata om psykisk ohälsa, och vad det går ut på för var och en.
Jag är ju själv gärna och pratar om det, hellre än höra egna versioner från andra.
Så snälla, funderar ni på något så fråga.
Lyssnar också om det finns någon som vill öppna sig, för vet hur ensamt det känns när ingen annan egentligen förstår.
I'm all ears.

Men hörni, blev långt och flummigt tisdagsinlägg.
Ville nu belysa detta ämne lite, ur min synvinkel.
Brukar gå sådär att få alla tankar samlade, men försökte iallafall, haha!

PÖSS!

En tjej som kommit en långt på vägen till ett frisk psyke!