Att våga eller inte våga

Godkväll peepz!

Har bakom mig en helt superbra måndag, och endorfinerna bara rusar genom kroppen.
Ren och skär lycka.
Har hunnit med så jäkla mycket idag, och särskilt en massa småsaker har blivit uträttat.

Bl.a fick garderoben och WC:n sig en omgång just precis, och nu kan jag fara och sova med gott samvete.

Men innan jag stänger av för ikväll så är jag tvungen att kika in här för att fråga lite råd av er.
Har under tid varit irriterad med mitt hår, och särskilt över hur dåligt det mår.
Förstå mig rätt; mitt hår mår myyycket bättre än vad det gjort på många år, men ändå är det inte bra.
Skulle helst bara klippa alltihopa och sporta nån tuff pixie cut.
Skojja, men har nog en stund funderat på att göra mig av med de riktiga värsta, slitna topparna.
Detta skulle betyda att det hår jag sååå odlat på de senaste åren skulle försvinna, men tror det skulle vara värt det.

Men jag vet inte om jag vågar.

Så jaa, vad säger ni?
Skulle det löna sig för mig att våga klippa, eller tar det superlänge att få längden tillbaka?
Älskar mitt långa hår, och har svårt att tänka mig kortare hår.
Sist som jag sportade axellångt hår trivdes jag nämligen inte alls.
Huoh, snälla ni, hjälp mig här nu!

Typ något i den här stilen kanske?