Hurts so good

Den är konstig den där känslan.
Känslan av ensamhet.
Vet inte om jag tycker det är helt okej, eller om det är det värsta man kan känna.
Är ju egentligen inte ensam (har ju världens finaste vänner), men kontrasten till hur jag levt mitt 23åriga liv är ändå enorm.
Men man får ju inte klaga.
Herregud det finns ju faktiskt folk som har det värre.
Och ändå sitter jag här med världens klump i magen.
Har dock hittat ett sätt att bli av med alla negativa känslor, och tänker köra på det tills allt är över.

Igår var det alltså flytt, och om man inte var ett känslomässigt kaos före så blev man efter det.
Sitter nu här i min nya lägenhet, har det bra, men ändå känns allt inte okej.
Hade bästa Josse och hjälpa mig städa, och är så innerligt tacksam för det!
De små sakerna liksom.
Men jag vet inte, det är svårt.
Det är så förbannat svårt att få nåt slags grepp om allt.

Nu skall jag ut och lufta alla dessa tankar och känslor på en promenad.
Kan inte sitta instängd här längre.
Sköt om er!

 Nuläget av en del av lägenheten.