torsdag 10 mars 2016

I trötthetens tecken

Hej på er och hej torsdag!

Har varit tyst här på bloggen, och det beror helt enkelt på att jag varit för trött för att blogga.
Jaa, ni läste rätt: för trött för att blogga.
Vet inte vad som hände denna vecka, men som jag skrev redan på måndag så har jag varit riktigt trög hela veckan.
Tror jag gått in i nån vägg, och det sa bara stopp.
Kroppen har inte samarbetat och hjärnan varit som en hög med mos.
Fint.

På tisdag var det jobb som gällde.
Tvingade mig efteråt på gym där benen stod på schemat, och fick faktiskt frampressat ett helt OK pass.
Kom hem, åt och gick sen ut och gå.
Stupade i säng direkt som jag kommit hem - helt död.

Onsdag betydde nätverksträff i Helsingfors med bästa Emilia.
Vi tog tåget tidigt på morgonen och letade oss till Folkhälsans hus på Topeliusgatan, där skolningen skulle ta plats.
Vi var ju där p.g.a vårt examensarbete, medan representanterna för dagisarna var där för att lära sig om Dagisfred.
Intressant dag iallafall, och man kan gott och väl säga att vi blev bortskämda med en massa gött.
Kaffe all the time och supergod mat - en fattig studerande tackade och bockade!
Att sällskapet dessutom var on point gjorde hela dagen till en riktigt rolig upplevelse.
Det var endast till kvällen som tröttheten slog till igen, och jag skippade gymmet och lyssnade på kroppen istället.
Tänkte att jag kör slutet av veckan träningsfri, då jag trodde det började vara dags då senaste jag varit längre än 3 dagar otränad är 1 år tillbaka.
Trött men glad påväg till Helsingfors

En annan glad tös under lunchen.

Jag menar... KOLLA PÅ DET NAMIII!

Så nöjd alltså!


På hemvägen blev det en hel del fun times på barnsidan i tåget.

Vi tog en och annan selfie.

Vissa var ju finare än andra...

Alltid lika roligt med denna brutta <3

Som tidigare nämnt så var denna torsdag riktigt trööög, och tanken om en liten träningspaus verkade mycket aktuell.
Inte gjort nåt annat än ätit och sovit, och trodde seriöst en minut att jag hade feber.
Konstig fiilis i hela kroppen, och trött trots 14 timmar sömn.
Men halv 9 chockade jag mig själv och trampade på cykeln till gymmet.
Träningspausen var alltså ett minne blott, och körde helt som vanligt ett bra pass med Sandra.
Förhoppningsvis är energin tillbaka imorgon, för då är tanken att få inklämt två pass.
Har ingen aning vad som hänt med mig och min kropp, men tänker kämpa mig igenom det.
Så de så.

Nu skall ni ha det gött peepz!

PUSS!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar