Hej på er!
Har äntligen gett lov till mig själv att färga håret, så nu sitter jag här med blondering i håret.
Känns som om jag väntat alltför länge på denna dag, hatar att ha ful utväxt.
Ser så ofräscht ut.
Har äntligen gett lov till mig själv att färga håret, så nu sitter jag här med blondering i håret.
Känns som om jag väntat alltför länge på denna dag, hatar att ha ful utväxt.
Ser så ofräscht ut.
Blörp.
Största orsaken som jag dock öppnat datorn för att ventilera lite, är det stora debatten över psykisk hälsa som brusat upp.
Har läst diverse bloggar och kommentarer, och känner att jag måste få säga mitt.
Mycket handlar om att 2016 varit det år många gått ut med att de mår dåligt, och aldrig förr har vi sett så mycket text om psykisk ohälsa.
Detta har väckt frågan om det verkligen är så att folk faktiskt mår så jävla dåligt, eller om det bara är en "trend".
Ett argument jag läst är att det allt mer slängs fram kommentarer i stil med "åååh orkar inte med all stress, blir snart deprimerad!", och att dessa kommentarer gör att folk anser sig lida av psykisk ohälsa fast de egentligen är endast stressade.
Typ något sånt.
För mig kändes hela denna debatt väldigt ledsam och tråkig.
Anser själv att det är bra att vi vågar öppna upp oss mer gällande vår psyke och mående, och om detta år har varit ett sånt år så skall det väl ses som nåt positivt?
Klart att kommentarer som ovanstående kan kännas lite desperat, men för en människa som säger det är det kanske verklighet just då?
Betyder väl inte att den psykiska hälsan är på botten eller att personen i fråga verkligen är deprimerad?
Vet att jag själv har kläckt ut liknande saker i tiderna, då det verkligen varit tungt.
Största orsaken som jag dock öppnat datorn för att ventilera lite, är det stora debatten över psykisk hälsa som brusat upp.
Har läst diverse bloggar och kommentarer, och känner att jag måste få säga mitt.
Mycket handlar om att 2016 varit det år många gått ut med att de mår dåligt, och aldrig förr har vi sett så mycket text om psykisk ohälsa.
Detta har väckt frågan om det verkligen är så att folk faktiskt mår så jävla dåligt, eller om det bara är en "trend".
Ett argument jag läst är att det allt mer slängs fram kommentarer i stil med "åååh orkar inte med all stress, blir snart deprimerad!", och att dessa kommentarer gör att folk anser sig lida av psykisk ohälsa fast de egentligen är endast stressade.
Typ något sånt.
För mig kändes hela denna debatt väldigt ledsam och tråkig.
Anser själv att det är bra att vi vågar öppna upp oss mer gällande vår psyke och mående, och om detta år har varit ett sånt år så skall det väl ses som nåt positivt?
Klart att kommentarer som ovanstående kan kännas lite desperat, men för en människa som säger det är det kanske verklighet just då?
Betyder väl inte att den psykiska hälsan är på botten eller att personen i fråga verkligen är deprimerad?
Vet att jag själv har kläckt ut liknande saker i tiderna, då det verkligen varit tungt.
Men det gått om.
Det är först nu jag gått in i väggen.
Så för en person som regelbundet besöker psykolog och har kontakt med läkare, etc., känns det väldigt tungt när någon som inte förstår uttalar sig.
Har många gånger känt mig ensam (och känner mig än idag) för att jag kan inte förklara hur det känns att lida av depression.
Är du inte, eller har du inte varit så kan du omöjligtvis veta hur det känns.
Detta gäller alla sorters sjukdomar inom psykisk ohälsa.
Så att våga öppna upp sig för någon annan kräver en massa stöd och mod, och om vi kan mer öppet diskutera ämnet kanske det resulterar i att fler söker hjälp,
Debatter som dessa känner jag gör ingen nytta alls för det.
Har själv krigat mot ätstörningar och ångest många år redan, men aldrig tänkt ens tanken på att prata med en professionell:
Fick hjälp först när det nästan var för sent.
Det är först nu jag gått in i väggen.
Så för en person som regelbundet besöker psykolog och har kontakt med läkare, etc., känns det väldigt tungt när någon som inte förstår uttalar sig.
Har många gånger känt mig ensam (och känner mig än idag) för att jag kan inte förklara hur det känns att lida av depression.
Är du inte, eller har du inte varit så kan du omöjligtvis veta hur det känns.
Detta gäller alla sorters sjukdomar inom psykisk ohälsa.
Så att våga öppna upp sig för någon annan kräver en massa stöd och mod, och om vi kan mer öppet diskutera ämnet kanske det resulterar i att fler söker hjälp,
Debatter som dessa känner jag gör ingen nytta alls för det.
Har själv krigat mot ätstörningar och ångest många år redan, men aldrig tänkt ens tanken på att prata med en professionell:
Fick hjälp först när det nästan var för sent.
Så nu önskar jag inget hellre än att vi fortfarande kan uppmana varandra att prata och diskutera vår psykiska hälsa.
Man behöver inte alltid må bra, och man är definitivt inte ensam.
Skriv ner och prata ut om allt, ta emot stöd och hjälp och så fokusera på framtiden.
För den är ljus, trots att det inte alltid känns så.
<3
Man behöver inte alltid må bra, och man är definitivt inte ensam.
Skriv ner och prata ut om allt, ta emot stöd och hjälp och så fokusera på framtiden.
För den är ljus, trots att det inte alltid känns så.
<3
 |
| Söker lite lugn i te och ljus i detta mörker. |
<3
SvaraRadera