You shouldn't be fighting on your own

Här kommer nu ett så ärligt inlägg som jag aldrig tror jag skrivit. 

Saken är den att jag under denna sommar inte mått bra, som kanske märkts på bloggen.
Det har varit dåliga och bra tankar och känslor om vartannat, och jag har aldrig egentligen visat nåt, bara här på bloggen nåt smått.
Och nu går det inte längre att hålla igång den här showen.
Jag är alltså deprimerad.

Eller i en depression, helt hur man vill säga det.
Detta finns på papper, och det skvallrar mina mediciner om.

Det är alltså en kamp nu att börja må bättre.
Har nu slagit i bottnet med kraft, och nu måste jag upp till ytan.
Skillnaden från tidigare är det att jag förstått att jag inte kan göra det på egen hand.
Måste ta emot den hjälp jag får, och förstå att ibland lägga mig själv i första hand också.
Lättare dock sagt än gjort.
Så mycket på gångs nu, men får ta en dag i taget.

Kommer att fortsätta att ventilera på bloggen om alla tankar och känslor, både bra och dåliga dagar.
Så den som inte vill läsa om det mörka bör ta en paus från bloggen fr.o.m nu.
För nu börjar kampen till ett friskare psyke, påriktigt.